Det började i bastun för ett par kvällar sedan.
Jag brukar försöka vara trevlig och vänlig mot andra, även de jag inte känner. Men ibland orkar jag bara med ett halvt leende och ibland blir det bara en morrning. Den här kvällen var jag på gott humör och när jag gick in i en alltför mörk bastu (två lampor var trasiga) blev det starten för en konversation mellan mig och tjejen som redan satt därinne. Sedan tystnade vi och när hennes kompis kom in började de två prata och skratta. De åt apelsin och plötsligt frågade den första tjejen mig om jag också ville ha. Det var oväntat. Det såg så läskande ut och jag ville gärna ha egentligen, men kunde inte med att ta för mig. Jag blev väldigt glad över gesten och tackade så mycket. Det var inte bara bastun jag blev varm av den kvällen.
Igår startade min arbetsdag med att jag klämde fingret i ett vansinnigt vasst skåp i köket på jobbet. Det var oväntat. Mullig kock ha ont ända upp i öronen. Finger fortfarande ömt.
När vi sedan på vår personaldag körde mot Åsundsholm för att äta lunch blev vi (läs jag eftersom det var jag som körde) stoppade av polisen i Hulu och jag fick blåsa! Hur stora är oddsen att man blir stoppad för nykterhetskontroll i Hulu en torsdag förmiddag? För er som inte känner till Hulu kan jag säga att det är en liten skiten västgöta-håla. Om man vill vara elak – och det vill man ju ibland – kan man säga att det är byn som Gud glömde. Men så elak är inte jag. (Kanske inte helt oväntat var jag spiknykter.)
Väl framme när jag ska betala för min lunch hör jag en mjuk mansröst i mitt öra som frågar om jag är Johanna. Jag vänder mig om och står öga mot öga med en av mina lärare från kockutbildningen. Det var oväntat. Mullig kock blev så glad. Han sa att han hade känt igen min röst. Jag hoppas att det var angenämnt för honom att känna igen den och att det inte var tvärtom. Tänk om min röst (utan att jag vet om det) är hög, gäll, ångestframkallande och väldigt lätt att känna igen på grund av det!?!?
När jag kom hem till mig hittade jag kaninen Nisse inklämd mellan två staket (mellan kaninhagarna). Det var oväntat. Han hade med andra ord på något sätt hoppat en meter upp i luften för att sedan ramla ner på fel sida och bli fast. Liten kanin var väldigt hungrig. Därefter upptäckte jag att kaninbrorsan Putte hade ett rejält sår på kinden bredvid nosen. Suck! Liten, hungrig, arg kanin-Nisse får lugna ner sig. Liten, nyfiken, retsam kanin-Putte får sluta lägga nosen i blöt. Han borde lärt sig vid det här laget.
Sent på kvällen när nästan alla barn sov beställde jag och min man en studsmatta till trädgården. Efter 10 års funderande! (Det är ju inte bra att förhasta sig.) Kanske inte så väldigt oväntat, men lite oväntat ändå.
Idag när jag snabbt gick in på ”Clas Ohlsson” och köpte min mammas födelsedagspresent (jag kan inte skriva vad det är ifall min mamma mot all förmodan skulle råka få tag på en dator, dessutom få igång den och slutligen gå in på min blogg för att läsa) sa den gråhårige mannen vid kassan att jag måste köpa rottingmöbler till presenten. Nja, svarade jag, men jag ska den till mammas husvagn. Då började mannen svamla något roligt om dokusåpan från Böda på Öland och han skrattade så att jag hörde det hela vägen ut. Det var oväntat. Och roligt.
Hoppas nu på en mysig, skön helg med lagom många oväntade händelser som förgyller livet för en mullig, medelålders kock.