När andra frågar mig hur det är och det mitt i verkligheten har varit lite för stressigt den sista tiden, brukar jag hurtfriskt och klämkäckt svara att det i alla fall aldrig blir långtråkigt med tre barn.
Som för många andra den här tiden på året har det varit fullt upp sedan valborg ungefär. Den senaste vecka har vi i våran familj varit med om bl.a. två olika slags flyttar, två axelskador, barnens skolavslutningar, två studentuppvaktningar och ett bröllop.
Det började förra helgen då jag åkte upp till Eskilstuna för att hämta hem vår äldste son som studerar där. Nu ska han bo hemma hos oss över sommaren. Sliten och blek av sluttentor, omtentor, allmänt strul, feber och magsjuka kände han sig tacksam och pratsam när hans lilla mamma kom upp på fredagskvällen. Vi städade, packade och åkte ner till stan där vi hängde på American Pizza tills de stängde. Dagen efter körde vi hem till Borås.
Samtidigt var vår andra son i Halmstad där han tävlade i BJJ. Stark och vältränad sopade han mattan med konkurrenterna, MEN landade också illa på sin vänstravaxel i sista matchen. Han kom alltså hem med en guldmedalj, men också med en värkande axel samt insikten att han måste hoppa över träning och tävling ett tag framöver, vilket ju är extra surt när man känner att man är i toppform. Först befarade vi det värsta, att t.ex. ledkulan ruckats och ligamenten var utdragna, men efter ett besök hos våran fantastiska fysioterapeut Emma kändes det bättre när vi fick veta att det högst troligen, med största sannolikhet var en rotatorcuffskada. Att muskeln supraspinatus fått sig en rejäl smäll (jag gillar att slänga mig med fina ord!!!) och fått en del bristningar, men att den kommer att läka. Till stor del tack vare rehabilitering och sonens ungdomliga, goda hälsa. Axelskadan ledde till flera besök hos olika läkare och återbesök till Emma som behandlar med laser. Precis vad man som förälder behöver så här i skolavslutningstider. Samtidigt som vi på fredagen sitter på ortopedakuten ringer min mamma från Växjö och meddelar att henne ”gubbe” sitter på deras ortopedakut för att han skadat en axel. Hur stor är sannolikheten? Från sjukhuset skyndade jag mig sedan iväg för att åka till kyrkan på dotterns skolavsluning. Tjolahopp tjolahej! ”Nu är det sommar, nu är det sol, tra la la lalla la lalla……”
På fredagskvällen var det sedan dags för att fira två studenter, vilket ju alltid är väldigt roligt och upplyftande. Ungdomarna är ju så himla fina! På lördagen var det dags för oss att gå på bröllop! (Och det var inte igår vi gick på bröllop som gäster. Nu för tiden är vi så gott som alltid engagerade, min man som musiker och jag som kock.) Det var så mysigt och roligt och romantiskt! Eftersom det var min yngsta, längsta och snyggaste kusin som gifte sig fick vi chans att träffa mina goa kusiner och deras familjer. Det är inte speciellt ofta vi träffas på fest och äter lyxig mat tillsammans, utan att någon av oss måste fixa en massa hela tiden. Sent på natten kom vi sedan hem och tidigt på morgonen gick vi upp för att skjutsa dottern till ridläger på ridskolan. Där är hon nu i veckan tillsammans med kompisarna och islandshästarna. Det är himmelriket för henne, särskilt efter att hon varit rejält skoltrött den sista tiden. Hon behövde verkligen få komma iväg på något riktigt roligt.
På söndag eftermiddag åkte vi för att ”flyttfixa” en sista gång hos min funktionshindrade syster. Idag, måndag, samtidigt som ena sonen började på sitt nya sommarjobb hjälpte vi systern att flytta till ett annat boende. Känslorna var många då hon trivdes så gott på det gamla boendet, men eftersom hon har stora hjälpbehov, var hon tvungen att flytta till ett gruppboende där hon kan få mer hjälp och stöd. Ingen frivillig flytt alltså, vilket är jobbigt framför allt för henne, men även för oss i familjen och för personalen som står henne nära. En lång historia som jag vill hålla kort. Det har varit en lång, svettig och känslomässig dag, men nu är hon på plats och vi hoppas att hon ska få sova gott i natt.
Veckan fortsätter med jobb, plugg, ridning, träning, besök både för mig och sonen hos fysioterapeuten. (Jag har nämligen fått en inflammation i hälen, som grädden på moset.) Midsommarhelgen ska vi fira med min familj, vilket vi ser fram mot. Nästa vecka hoppas vi blir LITE lugnare i alla fall, men annars hittar vi säkert på något spännande, allt för att livet inte ska bli långtråkigt. ”Och de ljusnande framtid är vår, och den ljusnande framtid är vååååååår……..”